Eintrag · Köbler As. Wörterbuch
brinnan st. V. (3a)
brinnan , st. V. (3a)
- nhd.
- verbrennen, brennen, in Brand stehen
- ne.
- burn (V.), be (V.) on fire
- Hw.:
- s. brėnnian*; vgl. ahd. brinnan* (st. V. (3a)), anfrk. brinnan
- Q.:
- Gen, H (830)
- E.:
- germ. *brennan, st. V., brennen; idg. *bʰren-, Sb., V., hervorstehen, Kante, Pokorny 167; s. idg. *bʰereu-, *bʰreu-, *bʰerū̆-, *bʰrū̆-, *bʰreh₁u̯-, V., sich heftig bewegen, wallen (V.) (1), kochen, Pokorny 143; vgl. idg. *bʰer- (2), V., aufwallen, sich heftig bewegen, kochen, Pokorny 132
- W.:
- s. mnd. bernen, barnen, burnen, sw. V., brennen, verbrennen; B.: H 1. Pers. Sg. Präs. brinnu 3369 M C, Part. Präs. Nom. Sg. M. N. brinnandi 3079 M C, 4372 M C, Akk. Sg. N. brinnendi 3383 M, 3391 M, brinnandi 3383 C, 3391 C, Akk. Pl. F. brinnandea 4814 M, brinnandi 4814 C, Gen Inf. brinnan Gen 330, 3. Pers. Sg. Prät. bran Gen 316, Part. Präs. Nom. Sg. M. N. brinnandi Gen 297, Gen 318; Kont.: H brinnandi fiur 3079, Gen sueƀal brinnandi Gen 318
- L.:
- TAsHW 43a (brinnan), Seebold, Chronologisches Wörterbuch des deutschen Wortschatzes 2, 195b (brinnan), Berr, S., An Etymological Glossary to the Old Saxon Heliand, 1971, S. 66
- Son.:
- vgl. Sievers, E., Heliand, 1878, S. 399, 1 (zu H 3369), S. 409, 12 (zu H 3079)