Eintrag · Köbler Mhd. Wörterbuch
schapel st. N.
schapel , st. N.
- nhd.
- Blumenkranz, Kranz, Band (N.), Schleife, Laubkranz, Sinnbild der Jungfrau Maria, Stirnband, Diadem
- ÜG.:
- lat. crinale VocOpt, sertum VocOpt
- Vw.:
- s. bluomen-, ēren-, golt-, wunnen-
- Q.:
- Pal, Suol, RqvI, RqvII, Ren, ErzIII, Enik, DSp, SGPr, HTrist, GTroj, SHort, HvBurg, HvNst, WvÖst, Ot, BDan, Minneb, MinnerII, Seuse (FB schapel), BvH, Er (um 1185), GFrau, Gl, Hätzl, HvSw, Krone, Kudr, Kulm, KvWEngelh, KvWTroj, MarLegPass, Martina, Neidh, Nib, Parz, PassI/II, RSp, Trist, Urk, UvLFrd, Voc, VocOpt, Walth, Wig, Winsb
- I.:
- Lw. afrz. chapel
- E.:
- s. afrz. chapel, Sb., Kopfbedeckung, Helm (M.) (1), Kranz, Gamillscheg 1, 211a; von lat. cappa, F., Kopfbedeckung; weitere Herkunft unklar
- W.:
- nhd. (ält.) Schappel, Schäppel, N., weiblicher Kopfschmuck, Jungfernkranz, DW 14, 2169
- L.:
- Lexer 179c (schapel), Lexer 441c (schāpel), Hennig (schapel), WMU (schapel), LexerHW 2, 659 (schápel), Benecke/Müller/Zarncke II/2, 85b (schapel)