Eintrag · Köbler As. Wörterbuch
lastar st. N. (a)
lastar , st. N. (a)
- nhd.
- Sünde, Schuld, Lästerung, Spott
- ne.
- sin (N.), guilt (N.), mockery (N.)
- ÜG.:
- lat. blasphemia GlEe
- Hw.:
- s. lahan; vgl. ahd. lastar (st. N. a); anfrk. lastar
- Q.:
- GlEe, H (830)
- I.:
- Lbd. lat. blasphemia?
- E.:
- germ. *lahstra-, *lahstram, st. N. (a), Schmähung, Fehler, Laster; s. idg. *lek- (1)?, *lok-?, V., tadeln, schmähen, Pokorny 673?
- W.:
- mnd. laster, N., M., Tadel, Vorwurf, Lästern; B.: H Gen. Sg. lasteres 5229 M, lastares 5229 C, Akk. Sg. laster 3806 M, 81 C, lastar 3806 C, 5298 C, 5571 C, GlEe Akk.? Sg. laster blasphemiam Wa 52, 27b = SAGA 100, 27b = Gl 4, 292, 48, lastar Wa 57, 28 = SAGA 105, 28 (fehlt) = Gl 4, 299, 59; Kont.: H libdun im farûter laster 81
- Son.:
- vgl. Behaghel, O., Die Syntax des Heliand, 1897, S. 64, 80, Wortschatz der germanischen Spracheinheit, unter Mitw. v. Falk, H., gänzlich umgearb. v. Torp, A., 4. A., 1909, S. 357, Sievers, E., Heliand, 1878, S. 430, 16 (zu 5298), Berr, S., An Etymological Glossary to the Old Saxon Heliand, 1971, S. 235