Eintrag · Köbler Mhd. Wörterbuch
leffel st. M.
leffel , st. M.
- nhd.
- Löffel (M.) (1), Kelle, Schelte, Hasenohr
- ÜG.:
- lat. cochlear SH, VocOpt
- Vw.:
- s. brust-, ezze-, gans-, gense-, īsen-, koch-, krūt-, veim-
- Hw.:
- vgl. mnl. lepel, mnd. *leffel?, lēpel
- Q.:
- Enik, Minneb, MinnerII (FB leffel), BvgSp (FB leufel), Albrant, BdN, Gl, Gund, Helmbr, Ipocr (um 1200), KgvOdenw, Lanc, LS, Macer, Narr, Neidh, OvBaierl, Pelzb, Ring, SalArz, Schlegel, SH, TannhHofz, Urk, VocOpt, Zwickauer
- E.:
- ahd. leffil 20, lepfil, st. M. (a), Löffel (M.) (1); germ. *lapila-, *lapilaz?, st. M. (a), Löffel (M.) (1); s. idg. *lab-, *labʰ-, V., schlürfen, lecken (V.) (1), schmatzen, Pokorny 651
- W.:
- nhd. Löffel, M., Löffel (M.) (1), DW 12, 1120
- L.:
- Lexer 421a (leffel), Hennig (leffel), LexerHW 1, 1856 (leffel), Benecke/Müller/Zarncke I, 928b (leffel), MWB 3, 974 (leffel), DRW