Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
gihellan st. v.
gi- hellan st. v. , mhd. gehellen. — Graff IV,855 f. Praes.: ke-hell-: 3. pl. conj. -en Gl 2,36,15; gi-: 3. pl. -ant 303,43 ( M ); -ent 76,1. 124,68 ( M, 4 Hss. ). 187,61 ( M, 4 Hss. ); part. nom. sg. m. -anter 135,4 ( M, -); -enter 3 ( M, 4 Hss., 1 -); dat. pl. -anten 1,789,3 ( M, 4 Hss. ); -antin 4 ( M ); -enten 5 ( M ); -intin ebda. ( M ); ge-: 3. pl. -ent Nb 137,18 [148,24]. Ni 570,5. 574,1 [85,26. 90,14]. NpNpw 118 A, 3; 3. sg. conj. -e Gl 2,238,53. Nb 291,27 [316,6]. Ni 574,7 [90,20]; inf. -en Nc 705,20 [26,12]; part. dat. pl. -entin Gl 1,789,6 ( M ); gi- heillant : 3. pl. 2,173,37 ( c…