Eintrag · Althochdeutsches Wörterbuch
vanke mhd. sw. m.
mhd. sw. m., nhd. dial. bair. fanken Schm. 1,731; vgl. auch steir. fankerl Unger-Khull 211, tirol. fangken ‘funkeln’ Schöpf 119.
vanke: nom. sg. Gl 4,96,8 (Sal. a 1, Prag, mus. Bohem., 15. Jh., Steinm. 13. Jh.).
Funke: scintilla.