Hauptquelle · Köbler Mnd. Wörterbuch
prenge N.
prenge , N. nhd. „Pränge“, Gepränge, großer Aufwand, Pracht, Prunk Vw.: s. brūt-, ge- Hw.: s. pranc (2) E.: s. mhd. prangen, V., prangen; s. brangen, V., prahlen, glänzen; s. branc, M., N., Prunk; s. gr. βρενθύεσθαι (brenthýesthai), V., sich brüsten, sich stolz gebärden; vgl. idg. *gᵘ̯rendʰ-, V., Sb., schwellen, Schwellung, Erhöhung, Brust, Pokorny 485 W.: s. nhd. (ält.) Präng, N., Gepränge, DW 13, 2064? L.: MndHwb 2, 1675 (prenge)