Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
kerran st. v.
kerran st. v. , mhd. nhd. ( älter ) kerren; mnl. kerren; ae. ceorran ( vgl. Bosw.-T., Suppl. S. 122 ). — Graff IV,461 f. Praes.: chirr-: 1. sg. -u Gl 2,6,55 ( Fulda Aa 2, 9./10. Jh. ); 3. sg. -it 1,160,13 ( Pa ). 2,454,16 ( 2 Hss. ). 543,56 ( vgl. Beitr. 73,203); chirit: dass. 410,56. 493,22. 513,69 ( 2 Hss. ). — khirrit: 3. sg. Gl 1,160,13 ( K ). — kirrit: 3. sg. Gl 1,160,13 ( Ra ). 2,686,13. 3,6,56 ( Voc.; c-). cherr-: 3. pl. -ant Gl 1,619,51 ( Rb ); 3. sg. conj. -e 2,389,56. 637,60; 3. pl. conj. -en 742,29 ( Ja ); part. prs. -ente 1,657,8 ( M, 2 Hss. ). 796,23; nom. sg. m. -enter 14 ( M, 5 …