Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
irbarmên sw. v.
ir- barmên sw. v. , mhd. nhd. erbarmen; mnd. mnl. erbarmen. — Graff I, 423 f. ir-p-arament: 3. pl. Gl 2,304,58 ( M, clm 18 140 ); -p-arimante: part. prs. 210,30 ( Schlettst. ); -b-a- raMte: dass. 204,30 ( S. Pauli xxv d/82 ); -b-aremen: inf. O F 4,26,24; -b-arimante: part. prs. Gl 2,210,11 ( Schlettst. ); re-b-araman: inf. 609,1 ( Paris. 10 195, Echternach 11. Jh. ). ar-p-arm-: 3. sg. -et Gl 2,315,8 ( Re, -&). 388,78 ( 11. Jh., Salzburg?, -&). 400,46 ( Wien 171, 12. Jh., -&); part. prs. nom. sg. m. -anter 167,33 ( clm 6277, 9. Jh. ); part. prt. -et 166,52 ( ebda., -&); ir-: 3. sg. -et 1,817,31…