Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
gihulden sw. v.
gi- hulden sw. v. , mhd. gehulden. — Graff IV,917. ca-huld-: 3. sg. -it Mayer, Glossen S. 56,11 ( clm 4542, 9. Jh. ); ki-: 1. sg. -u Gl 1,286,58 ( Jb-Rd ); 3. sg. conj. -i 2,365,15 ( Schlettst., 12. Jh. ); -e ebda. ( Sg 299, 9. Jh. ); ke-: 1. sg. -o Thoma, Glossen S. 13,16; gi-: dass. -o Gl 1,301,66 ( S. Paul XXV d/82, 9./10. Jh. ); 3. sg. -it 2,471,61 ( 2 Hss. ); part. prs. nom. pl. n. -inti 119,48 ( M; l aus ?r korr., vgl. Gl 5,101,5); ge-: 3. sg. -et Hbr. I,93,821 ( SH A ); -hulta: 3. sg. prt. NpNpw 105,30. Verstümmelt: ke-hul..: 3. sg. S 159,9 ( Preds. A, 11. Jh.; Ausg. -hul det ); inf. 13…