Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
gibintan st. v.
gi- bintan st. v. , mhd. gebinden; as. gibindan, mnl. gebinden; ae. gebindan; got. gabindan. — Graff III, 132 f. Praes.: ka-pint-: 3. sg. -it Gl 2,297,59 ( M, c-); 3. sg. conj. -e H 3,3,4. 15,5,1 ( lat. fut. ex. ); 2. pl. imp. -et Gl 1,61,32 ( R, -&); part. -anti 4,28 ( K, c-). H 21,6,3; ki-: 2. sg. -is Gl 1,388,41 ( Rb, lat. fut. ex. ); part. -anti 4,28 ( Ra ); gi-: 3. sg. -it 2,272,23 ( M ). — gi-bint-: 2. sg. -is T 90,3 ( lat. fut. ex. ); 2. pl. -et 98,3 ( dass. ); 3. sg. conj. -e 62,6 ( dass. ); 2. sg. imp. - ] O 3,12,41. 5,21,2; 2. pl. imp. -et T 72,6; inf. -an 53,4. — ke-bind-: 3. sg. -e…