Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
rôstîsa(r)n st. n.
rôstîsa ( r ) n st. n. , mhd. rôstîsen; as. rôstīsarn ( s. u. ), mnl. roostiser. — Graff I,489. rost-isarn: nom. sg. Gl 3,633,43 (-a- aus Korr. ); nom. pl. 4,202,14 ( sem. Trev. ); acc. pl. 3,657,14; -isaren: nom. sg. ( oder dat. ) 633,43/44 ( clm 14584, 13. Jh.; -e- aus Korr. ). rost-is-an: nom. sg. Gl 1,280,44 ( Jb-Rd ). 3,193,61 ( SH B ). 633,44. 635,15. 636,25; -en: dass. 158,3 ( SH A, 2 Hss. ). 193,62 ( SH B ). 4,185,1 ( getrennt geschr. ). Hbr. I,344,436 ( SH A ); dat. pl. - ] en Gl 2,479,56 ( lat. acc. ); acc. pl. - ] Mayer, Glossen S. 26,7; -in: nom. sg. Gl 3,158,4 ( SH A ). 678,12. 4,…