Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
kunna st. f.
kunna st. f. ; mnl. conne. — Graff IV,412. chunn-: nom. pl. -a Nk 449,17. 20 [94,16. 17]; gen. pl. -ôn Nb 7,16 [6,23]; dat. pl. -ôn Nk 450,5 [95,3]. Kenntnis, Erkenntnis: ube ih anderro sachon beroubot pin . minero chunnon nemahta mih nioman beroubon Nb 7,16 [6,23]. solchero uesti sint chunna . unde tugede. Chunna sint io uuirig . unde infarent manne unsamfto tales vero sunt scientiae . vel virtutes. Scientia enim videtur esse permanentium . et eorum quae difficile moventur Nk 449,17. 20 [94,16. 17]; ferner: 450,5 [95,3]. Vgl. unkunna, kunnîg.