Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
irrido sw. m.
irrido sw. m. — Graff I,452 s. v. irrado. irr-id-: nom. sg. -o Gl 1,714,22 ( Mainz n. sign., 11. Jh.; oder dat. sg. von irrida ( ? ), s. dort ). 2,80,49. 5,14,48 ( Augsb., Arch. 6, Gll. 10. Jh. ). T 215,3; dat. sg. -on Npw 139,6; -en Gl 2,207,47 ( S. Paul XXV d/82, 9./10. Jh. ). 213,32. NpNpw 140,9; acc. sg. -on T 145,17; -en NpNpw 119,4 ( oder pl.? ); -an Gl 1,761,10 ( Carlsr. Aug. LXXXIII, 11. Jh.; z. Endg. vgl. Weinhold, Alem. Gr. § 404 ); nom. pl. -on 715,10; -en 5,15,13 ( Augsb., Arch. 6, Gll. 10. Jh. ); -in Npgl 91,11; gen. pl. -in 77,54 ( davor irridon durchgestrichen , vgl. K.-T. 9,284…