Hauptquelle · Köbler Mhd. Wörterbuch
barūn st. M.
barūn , st. M. nhd. Baron, Großer des Reiches, geistlicher Herr, weltlicher Herr, Edelmann Vw.: s. lant- Hw.: s. barūnīe; vgl. mnl. baroen, mnd. barōn Q.: Suol, RqvI, RqvII, Ren, HTrist, HvNst, Apk (FB barūn), WvÖst (FB (barône), EbnerChrist, Gottfr, JTit, Karlmeinet, KvWTroj, KvWTurn, Lanc, Parz (1200-1210), PleierGar, Trist, UvEtzWh, Wh) E.: s. lat.-ahd. baro, M., Mann, Freier (M.) (1); germ. *bara-, *baraz, st. M. (a), Mann W.: nhd. Baron, M., Baron, DW 1, 1139, DW2 4, 217 L.: Lexer 10a (barūn), Lexer 368c (barōne), Hennig (barūn), FB 26a (barūn), MWB 1, 447 (barūn), LexerHW 1, 132 (barûn),…