Hauptquelle · Ladinisch-Deutsch (Mischí)
sorëdl1
sorëdl 1 [so·rëdl] m. 1 (vëgn de regola adoré zënza articul, cf. ejëmpli tla fraseologia) Sonne f. 2 (löm de sorëdl) Sonnenlicht n., Sonnenschein m., Sonne f. ◆ florí de sorëdl Sonnenuntergang m., Niedergang m.; posiziun de sorëdl Sonnenstand m.; sorëdl artifizial ‹med› Höhensonne f.; sorëdl blanch/sorëdl turgher blasse Sonne, schwacher Sonnenschein; sorëdl che florësc scheidende/untergehende Sonne; sorëdl de munt Höhensonne f.; sorëdl dla doman Morgensonne f.; sorëdl dla sëra Abendsonne f. ▬ al dá ite sorëdl die Sonne scheint herein; al dá sorëdl die Sonne scheint; da sorëdl sonnig; la ciasa …