Eintrag · Köbler Mhd. Wörterbuch
resonanz st. F.
resonanz , st. F.
- nhd.
- Klang, Schall, Widerhall
- Hw.:
- vgl. mnd. resonanz
- Q.:
- OvW (2. Viertel 15. Jh.)
- I.:
- Lw. lat. resonantia
- E.:
- s. lat. resonantia, F., Widerschall, Widerhall; vgl. lat. resonāre, V., einen Widerhall geben, widerhallen, widerschallen; lat. re, Präp., zurück, entgegen; lat. sonāre, V., tönen, ertönen, schallen; vgl. lat. sonus, M., Schall, Ton (M.) (2); vgl. idg. *su̯en-, V., tönen, schallen, Pokorny 1046
- W.:
- nhd. Resonanz, F., Resonanz, DW-
- L.:
- Hennig (resonanz), LexerHW 2, 409 (resonanz)