Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
mêrôn sw. v.
mêrôn sw. v. , mhd. mêren, nhd. mehren; mnd. mêren, mnl. meren, meeren; afries. māria. — Graff II,837. mer-: 1. sg. -on Gl 4,32,63 ( Sal. a1, 2 Hss. ). 130,23 ( Sal. c ). Np 70,14 (-ê-); -an Gl 4,130,22 ( Sal. c ); -en 32,65 ( Sal. a1, Ink., 15. Jh. ); -o 32,63 ( Sal. a1, 3 Hss. ); -a 196,38; 2. sg. -ost 2,21,56 ( Wien 969, Hs. 9. Jh. ); 3. sg. -ot 176,56 ( clm 6277, Hs. 9. Jh. ); -et W 117,14 ( BCFK ) [211,8]; 3. pl. -ont Nb 12,6 [10,4] (-ê-); 2. sg. imp. -o Np 118 I,66; -a Npw ebda.; 2. pl. imp. -ont Thoma, Glossen S. 14,19; inf. -on O 2,6,35. 3,1,28 ( PV ). 7,86. 4,15,38; -un 3,1,28 ( F ); …