Eintrag · Köbler Mhd. Wörterbuch
manecvalte st. F., st. N.
manecvalte , st. F., st. N.
- nhd.
- „Mannigfaltigkeit“, Vielfalt
- Hw.:
- vgl. mnl. menichvoude, mnd. mannichvōlt (3)
- Q.:
- (st. N.) Enik (um 1272), Kreuzf, (st. F.) Teichn (FB manecvalt)
- E.:
- ahd. managfaltī* 15, manīgfaltī, st. F. (ī), Mannigfalt, Vielfalt, Menge; s. managfalt
- W.:
- nhd. Mannigfalt, F., Mannigfalt, DW 12, 1589
- L.:
- Lexer 425b (manecvalt[e]), Hennig (mannicvalt), MWB (manicvalt)