Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
irrâri st. m.
irrâri st. m. , mhd. irrære, -er, frühnhd. irrer; mnd. errêr(e), mnl. errere. — Graff I,457. irrar-: nom. sg. -i Gl 1,130,21 ( KRa ). 131,21 ( R ). 2,562,5. 573,13 ( Brüssel 9987—91, 9. Jh. ); -e 154,24 ( Sg 183, Gll. 11. Jh. ). 504,5 ( 2 Hss. ); acc. sg. -i 1,708,6 = Wa 46,5; -e 7. 719,26 ( fälschlich e-) = 4,293,22; nom. pl. -i Npw 10,2. 21,19. 101,24. 115,16. 139,6. Cant. Moysi 2; -e Gl 1,173,11 ( R ). Npgl 73,15. 80,10. 101,24; gen. pl. -o 108,20; -i Npw 31,6. 109,2. 140,6; dat. pl. -in NpglNpw 106,39. Npgl 21,19. 34,19. Npw 22,4 ( Hs. irra|rarin). 24,16; -en 34,4. 19. 47,13. Cant. Deut. 4…