Eintrag · Althochdeutsches Wörterbuch
ubarmagan prt.-prs.
prt.-prs., mhd. übermügen, nhd. übermögen (vgl. DWb. XI,2,423); mnd. ȫvermȫgen, mnl. overmogen; ae. ofermæg (vgl. Bosw.-T., Suppl. S. 660). — Graff II,610.
Praes.: uper-mac: 3. sg. Gl 2,290,55 (M, uꝑ-); -mach: 1. sg. 276,47 (M, 4 Hss., alle uꝑ-); 3. sg. 45 (M, 5 Hss., 3 uꝑ-, 2 vꝑ-). 290,54 (M, 4 Hss., 3 uꝑ-, 1 Hs. vꝑ-). — ubar-mag: 3. sg. O 4,31,33. 1) vermögen, können, nur in Glossen ohne erkennbare Rektion: upermach [unusquisque vestrum inquantum] sufficit [, inquantum gratiam supernae aspirationis accepit, si a pravitate proximum revocat, ... profecto angelus existit, Greg., Hom. 1,6 p. 1455] Gl 2,276,45. ni upermach ni chan [nemo dicat, admonere] non sufficio [, exhortari idoneus non sum, ders., ebda.] 47. upermach [proinde considerandum nobis est, ut, inquantum valet quisque, inquantum] sufficit [, et terrorem venturi iudicii, et dulcedinem regni, susceptae ecclesiae insinuare contendat, ders., ebda. 1,17 p. 1500] 290,54. 2) etw. übertreffen, mit Akk.: thiu (Gnade Gottes) wola iz allaz ubarmag O 4,31,33.