Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
irgremmen sw. v.
ir- gremmen sw. v. , mhd. ergremen, nhd. (sich) ergrämen . — Graff IV,321. ar-grem-: 3. sg. -it Gl 2,173,47 ( clm 6277, 9. Jh. ); part. prt. -it 756,1; nom. sg. m. -itar 402,33; nom. pl. m. -ita 256,22 ( M, 2 Hss. ); ir-: 2. sg. -ist 70,44; 3. sg. -it 1,514,30 ( M, 11 Hss. ). 2,299,34 ( M, 2 Hss. ). 471,62 ( 2 Hss. ); 3. sg. conj. -me 181,19 ( M, 4 Hss. ); -e 211,39; part. prs. nom. sg. m. -menter, -intir 1,627,40/41. 41 ( M ); nom. sg. n. -mentaz 39 ( M, 3 Hss.; auch -grēmen-, -grēMt-); 3. sg. prt. -ita 4,274,19 ( M ); -iti 1,514,32 ( M ); 3. pl. prt. -eton Npw 105,7. 16; part. prt. -it Gl 1,…