Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
briavâri st. m.
briavâri st. m. , mhd. brievære; mnl. brievere. — Graff III, 303. prieu-ar-: dat. sg. -e Gl 1,477,21 ( M, 4 Hss., 1 -v-); nom. pl. -ra Npgl 68,4 ( voc. ); dat. pl. -un ( 3 Hss., darunter clm 6225, 9. Jh., 1 p i e-), -in Gl 1,491,56. 58 ( M ); -en 5,4,34; -a: dass. 1,491,56 ( M, 2 Hss., 1 p i e-); brieu-ar-: nom. sg. -i, -e ( 2 Hss., 1 -v-) 3,133,19 ( SH A ). — priu-ar-: dat. sg. -e Gl 1,477,22 ( M, 3 Hss. ); dat. pl. -in ( 3 Hss. ), -en (-v-) 491,58. 59 ( M ); acc. pl. - ] 527,15 ( M, clm 17 403, 13. Jh. ); briu-: dass. -e ebda. ( M ). brieu-er-: nom. sg. -e Gl 2,377,13 ( Köln ccii, 11. Jh. )…