Hauptquelle · Althochdeutsches Wörterbuch
briaf st. m.
briaf st. m. , mhd. nhd. brief; as. mnd. brêf, mnl. brief; afries. bref n. ; an. bref, bréf n. ; vgl. lat. brevis, breve. — Graff III, 301 f. briaf: acc. sg. O 1,11,6. prie-f: nom. sg. Gl 2,136,18 ( M, 4 Hss. ). 4,57,21 ( Sal. a 1, 3 Hss. ); acc. sg. 2,126,25 ( M, 6 Hss., darunter S. Flor. III 222 B, 9./10. Jh. ); -u-: dat. sg. -e 1,480,9 ( clm 6225, 9. Jh. ). 2,135,15 ( M, 4 Hss. ); nom. pl. -e, -i 136,5 ( M, je 2 Hss. ); dat. pl. -en Nb 29,21 [33,8]; acc. pl. -i Gl 1,690,28 ( M, 6 Hss., 1 p i e-). 2,137,52 ( M, 3 Hss., 1 -v-). — brie-f: nom. sg. Gl 2,135,16 ( M, 2 Hss.; lat. abl. ). 3,251,38…